Söndagen den trettonde november

Au revoir Mélissa, Anatole, Anna, Nolwenn, Lilia, Mainaig, Chris, Elliot, Aurianne, Marine, Marie-Sarah, le personell de lycée, les surveillants, les chats Juliette et Joconde, Grand-Mère et Grand-Père et tous les autres. Merci de cettes dix semaines!

Jag valde fönsterplats för utsiktens skull men utanför planet är det mest vitt under hela resan. Först på grund av molnen, sen på grund av snön. Bredvid mig sitter, nej kravlar, en kramgo, småländsk ettåring vid namn Viggo. Hans snor hamnar lite överallt och försvinner från min kind samma kväll, men hans värme, hans kärlek och enkla livssyn får en permanent plats i hjärtat. 

  Novembersverige är slaskigt och mörkt när jag landar på Arlanda, mina väskor är tunga, jag har hastigt och plötsligt fått ta farväl av platser och människor jag trodde jag skulle få lära känna i tio månader, jag har gått med gnagande oro, samvetskval och tristess. Men nu är jag glad. Ett tryck har lättat från bröstet.

De senaste intensiva dygnen har tillbringats i Paris med ett knippe fenomenala tjejer som precis som jag har klarat av tio veckor som svenska utbytesstudenter i Frankrike. Dessa fyrtiotvå timmar har varit mycket värdefulla för mig, och jag är ganska säker på att jag talar för oss alla sju. Vi har gått på hipstriga restauranger, guidats runt i Montmartre, åkt metron, letat vintagebutik, fotat, gått på bio och klubb och haft det allmänt göttigt. Men framförallt har vi pratat av oss, diskuterat, samtalat, hjälpt och hämtat kraft. Det känns som att vi har varit vänner sedan länge och jag längtar tills vi ses igen. Tack Sophie och Fanny för allt ni ordnade för oss, för hjälpen med mitt bagage och för era kloka råd. Tack Britta, Pianca, Tilda, Stella, Elsa och Paulina för att ni gjorde den här helgen oförglömlig. Tack fantastiska Mella. Ni är bäst allihopa!

Anledningen till att jag är i Sverige nu har jag varken ork eller lust med att berätta här. Egentligen inte någon annan stans heller. Jag vill bara lägga det jobbiga bakom mig och fokusera på det positiva som jag har fått med mig, alla erfarenheter, alla fina minnen från min tid i Bretagne.
  Hur resten av året kommer att se ut för mig är oklart. Kanske kommer jag till en ny fransk skola och en ny värdfamilj, kanske hittar jag en annan sysselsättning – i Frankrike eller Sverige. Mitt mål är fortfarande att lära mig franska, hur och när återstår att se. Först ska jag se till att umgås med familj och vänner, fylla mina dagar med roliga saker, bli bortskämd. Och fira jul.