För det tar emot lite att gå på lektioner vars ämnen knappt intresserar mig, att ha två timmars skumpig transporttid varje dag, att inte kunna träna på förmiddagarna, att frysa, att stressa igenom lunchrasten, att sitta ner alltför länge, att vara orkeslös varje dag när jag kommer hem, att inte hinna måla, sjunga, skriva, läsa, umgås, laga mat, spela flöjt eller sy så mycket som jag egentligen vill.
Men det finns också saker jag ser fram emot. Att lära känna nya människor, att lära mig saker, att utvecklas, att vara med i spexet, att peppa inför studenten. Att bli smartare.
Så det får det väl vara värt. Och efter det senaste läsåret vet jag att jag klarar vafan som helst.
För snart ett år sedan förberedde jag mig inför ett utbytesår i Frankrike. Det blev inget utbytesår. Men jag lärde mig att bättre förstå franska och Frankrike, jag träffade många nya människor, jag lärde känna flera av dem, och framför allt lärde jag känna mig själv mycket bättre. Året som snart är slut har varit det mest utmanande, roliga, spännande, läskiga, händelserika, jobbiga, nyttiga, kreativa och reflektiva året i mitt liv hittills. Jag ångrar inte en sekund.
Vi ses snart NA15C!
