Oh, vilken härlig dag

En gång i tiden var jag blond, rundkindad och älskade barbie. Nu har jag visst gått och fyllt 20. 

Tiden springer.

Min tjugoårsdag var närmare bestämt igår, lördagen den tionde februari. Det var en bra dag. På morgonen blev jag uppvaktad med frukost på sängen, presenter och sång. Kvällen innan hade min syster Charlotta kommit hem och till lunch kom min bror Victor. Hela familjen samlad! Menyn var nästan densamma som vid min 19-årsdag 19-årsdag, fast i år bytte jag ut lökringar och hamburgerbröd mot rödbetschips och mammas hembakta pain blanc. Och så tog jag bort nötbiffarna och adderade sesamdressing. O så gott det blev.

I år lyckades jag även med tårtan (det vill säga, kokospannacottan var pannacotta och inte sås).

Sen tittade vi på gamla diabilder och myste, innan jag åkte till stan för att träffa Hilda. Vi skulle se Ted på bio, men vi träffades en timme innan för att hinna snacka. Efteråt gick vi till Indian Palace, åt god mat och snackade mer. Oh, vilken härlig dag.

Och filmen. Så jäkla fin och sorglig. Eftersom jag vet hur Teds liv slutade fattade jag att det skulle bli tungt. Men när början av filmen var glad ville jag såklart att det skulle fortsätta så. Tänk om de där förbannade rösterna kunde ge sig och lämna honom ifred. 

Men det var fint att se den nära relationen mellan Ted och hans bror Kenneth. En bror som Kenneth borde alla få ha.