Vi passa aldrig på att fota sorgerna längs vägen

Mitt normaltillstånd den här veckan har varit:

• Orolig (för att Virginie och skolpersonalen ska tycka att jag är krävande eller oansvarig, för att de andra eleverna ska tycka att jag är konstig, för att de jag umgås med ska tycka att jag är efterhängsen, och så vidare)

• Trött (beror troligtvis på ovanstående)

• Hungrig (beror troligtvis också på ovanstående)

Jag gissar att jag är ganska normal som känner såhär. Jag hade inte väntat mig att livet som utbytesstudent bara skulle vara enkelt heller. 

Hursomhelst. Här kommer några bilder som inte riktigt rimmar med min sinnesstämning:

I söndags var jag med Virginie och Aurianne i Pont l'Abbe och gick in i den enda öppna butiken. Där såldes Bretonska specialiteter, bland annat dessa fina förpackningarna med bovetemjöl. Min nya favorit. Älskar bovetegaletter! 

"Savannen". Fotade lite i skolans trädgård i måndags. Bortsett från ljudet från motorvägen, hörs bara gräshoppor och humlornas surr. Rofylld tillflyktsplats, med andra ord. 

Insektsvänligt.

Päronträd. Har jag sagt att råvarorna som används i skolköket delvis är odlade på plats? Tummen upp. 

Intill trädgården finns en liten skogsglänta. Inte alls fel enligt mig. 

Några ljusglimtar har ändå infunnit sig, och de har ju en tendens att värdesättas högre ju färre de är. Till exempel har jag gjort framsteg i namnkunnande; nu kan jag namnet på alla i klassen plus några till. Bara personalen kvar. Puh! 

Under den långa utomhuslektionen i torsdags, tog jag en spade och grävde en grop. Ja inte på måfå förstås, utan enligt anvisningar från läraren. Inte visste jag att grävande kan fungera som terapi. 

På fredagsförmiddagen hade jag min första engelsklektion. Som mer liknade en fransklektion. Nu känns det på något sätt som att jag är på samma nivå som killarna i min klass. Om deras fördelar är att de har manligt kön och talar franska, är mina att jag är i överläge när det gäller NO-ämnen och engelska. 

Efter engelskan körde jag traktor för första gången. Trodde det skulle vara skitsvårt, men det är ju tusen gånger lättare än att köra bil! Ingen broms eller koppling att tänka på, bara gasa, backa och stanna typ. 

Att det är mobilförbud på lektionerna tycker jag är bra, men att man inte ens får använda den utanför klassrummen kan bli lite krångligt när man behöver kommunicera via mobilen för att hitta personen man vill käka lunch med. Det såg ut som att jag fick äta lunch själv i fredags, men ett par gulliga människor från commerce animalerie såg de tomma stolarna vid mitt bord och gjorde mig sällskap. Det visade sig att de gillar att sjunga och umgås med vegetarianer. Jag är hoppfull.