Klockan visade 01.58 när pappa svängde ut bilen från vår gårdsplan, 19 någonting när jag anlände till Merdrignac. Under resan blev vädret allt finare, i Rennes var min barbenta outfit till och med passande. Där blev jag mottagen av Marlène, min värdmammas kollegas dotter. Hon väntade på tågstationen med en skylt med mitt namn vilket kändes lite högtidligt. Uppför trapporna till hennes lägenhet på tredje våningen i centrum kånkade vi mina väskor för det fanns ingen hiss. I väntan på att Virginie (min värdmamma) skulle hämta mig, visade Marlène mig runt i Rennes och om mina ögon kunde äta skulle de få paltkoma för vilken vacker stad! Jag lämnade kameran i lägenheten men bildbevis utlovas senare, till Rennes kommer jag att återvända.
Merdrignac är inte så pjåkigt det heller. Här bor min värdfamilj på vardagarna och vissa helger. Jag bor här eller på deras landställe nära Quimper på helger och lov, på vardagarna bor jag på internat.
Utsikt från mitt sovrumsfönster.
En å flyter genom hela Merdrignac. Aurienne, Virginies dotter, visade mig fina promenadstråk.
Utsikt över Merdrignac.
Att de har två katter kan man ju inte klaga på heller! Denna är den mer skygga av dem, hon heter Juliette.
Landstället. Tio minuter till havet med bil! Apropå bilar, under bilturen från Rennes till Merdrignac trodde jag ett antal gånger att jag skulle dö (för den som inte själv har upptäckt kan jag bekräfta att fransosers körstil är så vårdslös som på film). Men här är jag nu, lite snurrig i skallen men det beror snarare på hög aktivitet i min hjärnas tinning- och hjässlob (där språkförståelsen sitter).
Mitt rum på internatet.
Såhär långt trivs jag på alla tre ställena. Virginie och Aurienne är verkligen omhändertagande och snälla och det känns som att jag har hamnat rätt. På internatet är jag ovan reglerna och jargongen mellan eleverna men det finns alltid någon att fråga om hjälp om det skulle behövas. Jag har fått mitt rum mittemot Anna, den andra tjejen i min klass (resten är killar) vilket underlättar en hel del. Anna är superschysst och cool. Synd att hon röker.
Ett fenomen jag har upptäckt hos mig själv som jag hoppas kommer bli mer och mer sällsynt i takt med språkinlärningen är att jag ibland när lärarna eller eleverna pratar drömmer mig bort. Jag orkar liksom inte koncentrera mig hela tiden, vilket krävs för att jag ska förstå vad som sägs.
Pardon? Oui. Non. D'accord. Mina svar när någon helt plötsligt tilltalar mig är högst varierade. Eh.
På onsdag ska min klass, Terminale Aménagement paysager, anordna integrationsaktiviteter för en ny klass. Det jag har förstått är att vi ska åka båt till en ö och delas in i aktivitetsgrupper, men resten berättar jag om en vecka. Nu ska jag promenera till havet med Virginie och Aurienne. À bientôt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar