À tes souhaits!

Efter de senaste dagarna av förkylning – för min del och för ungefär halva skolans del – har jag fått inbankat i långtidsminnet hur man säger prosit på franska (läs: rubrik). Jag har också lärt mig de flesta namnen i min tillfälliga klass och eftersom det är en djurhandelklass har jag fått lära mig att hålla i en fågel. Bland annat. Men egentligen borde jag ha stannat i Virginies hus för att vila. I tisdags mådde jag som sämst men det dröjde till torsdagen innan jag lyckades få fram att jag inte pallar att gå i skola. Då blev jag genast ordentligt ompysslad, först av skolsyster och sen av Virginie. Till och med skjutsad de sisådär hundra meterna hem. Och så igår äntligen fick jag sova ut och njuta av att ha huset för mig själv.

 Nästan.

Och under dagen hade detta dumpit ned i brevlådan. Viktiga papper men framförallt: min vinröda kånken. Den har varit saknad. Nu återstår bara att hosta ut allt slem ur halsen. Härligt. För att inte ge några äckliga bilder i huvudet på er:

Från fönstret en kväll några magiska ögonblick. 

À bientôt!