Vissa saker, som att springa, sjunga och laga mat, kommer jag nog syssla med hela livet så länge jag kan och har möjlighet. Andra intressen kommer i vågor, medan somliga saker är avslutade kapitel.Tur är väl det, annars skulle jag milt uttryckt ha häcken (ännu mer) full.
Under flera år när jag var liten ville jag allra helst ha mannagrynsgröt till frukost och nästan det enda jag kunde tänka mig att dricka var äppeljuice (gärna med sugrör såklart). Gruppen Sarek var ett tag idolerna, latjospråket mitt egna påhittade språk och Elin och Lisa var mina två hemliga kompisar. Senare kom hästperioden då jag både red i ridskola prenumererade på Pollux, och en period kammade jag mattfransarna lite för ofta för att det skulle vara friskt och var tvungen att räkna trappstegen i varje trappa jag gick. En sommar gjorde jag över femtio julkort och för inte så länge sen var allt jag köpte turkosfärgat. Det som nu främst står på min agenda är bilar, fåglar och dikter.
Passande till årstiden kom jag och tänka på en dikt jag skrev härom året, tillägnad en av nutidens bristvaror:
SNÖ
Inte mig emot
att pulsa fram med rinnande näsa
att känna den bitande kalla vinden
mot kinder röda
Inte nu
när världen är så vit och vacker
när snöflingor lagt sig
över sår och skam
Vår tids tröst
i tider av mörker och kyla
Snö
Efterlängtad, oberäknelig, magisk
Bilderna är hemifrån fönstret och från Mattila 2010, tagna med min gamla kamera som blev min premie efter att ha sålt jultidningar för första gången. Drömmiga ju.
