Djur och gonattvisor

På grund av klantiga misstag från min sida, kan min vanliga blogg inte nås för tillfället. Förhoppningsvis ordnar det upp sig snart snart snart, men fram tills dess skriver jag här istället. Två år sen sist!

På sistone har jag snöat in på att måla vilda djur

och att lyssna på Monica Mac innan jag ska sova.

Häromdagen låg mina sandaler i brevlådan. Päronen skickade hit på stört när jag fick jobbet som förskolevikarie.

Och jag tänker lite att om vädret hade ett förnuft skulle det kanske inse att det inte är någon idé att snöa om det är plusgrader i luften?

Flytt

Bloggen har flyttat! Vill ni fortsätta följa mig så bloggar jag hädanefter på fingerverk.se. Den här bloggen finns förstås kvar med alla gamla inlägg och galleriet.

Men fötterna brukar du glömma

Vi tar ofta för givet att vissa saker bara ska fungera. Det är först när något inte fungerar, som vi påminns om att det faktiskt är ganska fantastiskt att det tidigare inte tycktes ha några brister. Kroppen till exempel. Eller mer specifikt: fötterna. Någon gång i slutet av 2017 drabbades jag av en slags... medkänsla för mina stackars fötter. Som att de är kännande individer. Jag bestämde mig för tre saker:

1. Ta hand om dem bättre
2. Kolla upp om de har blivit tillägnade en dag i almanackan
3. Själv införa en dag tillägnad foten om en sådan inte finns

Men tack vare google kunde jag luska ut att det finns en Fotens dag i almanackan. Nämligen idag, artonde februari. Och jag uppmanar till firande! Så mycket instängdhet, felbelastningar, tryck, trösklar, hörn och skoskav fötterna utsätts för, förtjänar de en ordentlig hyllning. Klicka här för en fot-ig låt dagen till ära. Ikväll finns tillhörande musikvideo på svt play!

Jag passar också på att lista några fotrelaterade tips:

• Var barfota så ofta som möjligt för att lufta fötterna.
• Använd strumpor som låter huden andas.
• Variera skor och använd sköna skor som är bra för fötterna.
• Om du behöver skor inomhus: använd inneskor, typ sandaler eller liknande med öppen tå, så att fötterna inte stängs in i ett par täta ytterskor en hel dag.
• Bada och skrubba fötterna minst en gång i veckan och smörj in dem med en återfuktande kräm eller liknande direkt efter. Jag brukar använda magisk skrubbsvamp (som verkligen är magisk!) och smörja in med shea balm innan jag ska sova.
• Se till att torka tårna ordentligt efter bad och dusch för att minska risken för svamp.
• Ha inte för korta tånaglar. Nageltrång är inte roligt.
• Delta inte i tjurruset ( = lerbad).
• Och såklart: Träning och motion hjälper ju mot mycket. 

HURRA FÖR FÖTTERNA!!

Oh, vilken härlig dag

En gång i tiden var jag blond, rundkindad och älskade barbie. Nu har jag visst gått och fyllt 20. 

Tiden springer.

Min tjugoårsdag var närmare bestämt igår, lördagen den tionde februari. Det var en bra dag. På morgonen blev jag uppvaktad med frukost på sängen, presenter och sång. Kvällen innan hade min syster Charlotta kommit hem och till lunch kom min bror Victor. Hela familjen samlad! Menyn var nästan densamma som vid min 19-årsdag 19-årsdag, fast i år bytte jag ut lökringar och hamburgerbröd mot rödbetschips och mammas hembakta pain blanc. Och så tog jag bort nötbiffarna och adderade sesamdressing. O så gott det blev.

I år lyckades jag även med tårtan (det vill säga, kokospannacottan var pannacotta och inte sås).

Sen tittade vi på gamla diabilder och myste, innan jag åkte till stan för att träffa Hilda. Vi skulle se Ted på bio, men vi träffades en timme innan för att hinna snacka. Efteråt gick vi till Indian Palace, åt god mat och snackade mer. Oh, vilken härlig dag.

Och filmen. Så jäkla fin och sorglig. Eftersom jag vet hur Teds liv slutade fattade jag att det skulle bli tungt. Men när början av filmen var glad ville jag såklart att det skulle fortsätta så. Tänk om de där förbannade rösterna kunde ge sig och lämna honom ifred. 

Men det var fint att se den nära relationen mellan Ted och hans bror Kenneth. En bror som Kenneth borde alla få ha. 

Bra vecka

Den här veckan har jag nästan bara ägnat mig åt roliga, estetiska/pyssliga saker. Det var ett tag sen sist.

Måndag: Fotolab! (Framkallade foton från min analoga kamera. Bilderna dyker förhoppningsvis upp på bloggen snart).

Onsdag: 

Möte och syateljé med Fairtradeklubben på UNO. Ella (till vänster) hittade en rutig tygstuv som jag började sy en kjol av. Visar när den är klar! Fairtradeklubben har en del skojigheter att se fram emot i vår, följ oss gärna på instagram: @fairtradeklubben_sag

Torsdag:

Min kära bror fyllde 29 och jag bakade en kaka till honom enligt det här receptet (dock får jag och päronen inte fira honom förrän ikväll, men då har säkert smakerna satt sig mer).

Fredag:

Jag och Ella gick till Arenan och såg denna gymnasierarbets-konsert av några proffsiga musikare. Wow!

Lördag:

Jag fick sällskap av Nelly. Vi målade och hade det bra, min mage lät, nordvinden ven, musik ljöd, tiden flög. 

Så nu pallar jag nog med en inte lika rolig vecka. Inte för att jag har nåt att klaga på.

Snart 20

Nu räknar jag ner dagarna tills jag fyller jämnt. Egentligen är det ju bara en ålder, ingen stor grej, och ingen fest har jag planerat. Men en önskelista har jag skrivit, inte för att jag behöver fler materiella ting utan för att själva önskandet är ganska tillfredställande. Och så gillar jag att själv ge bort presenter. Voilà:

Tyvärr är ju dagens mobiler gjorda för att de ska gå sönder eller bli för gamla alltför snabbt och jag vill inte behöva en ny men om jag skaffar en fairphone blir mitt dåliga samvete inte lika betungande. 

Jag vill bli bättre på att måla. (Bok)

Och mina färger och papper kommer ta slut förr eller senare. (Presentkort)

Stringhylla till mitt framtida hem.

Pastamaskin till mitt framtida (och nutida) kök.

En vintage kimono att känna sig cool i. 

Rökelse. För att mitt rum antingen luktar instängt eller är för kallt. 

Jorden har amenorré

Just nu fylls jag av lycka av att bara titta ut. Att vistas därute, i SNÖN, är dubbel lycka.

Man i busskur: – Det här var väl onödigt? (syftar på snön).

Jag (förvånad): – Tycker du?

Inom mig skakar jag oförstående på huvudet. 

Snön är, förutom att den är underbar, vacker och skidåkarvänlig, ett tecken på att vädret beter sig normalt för den här tiden på året i Värmland. Precis som mens är ett tecken på att min kropp beter sig normalt. Fast det där var en dålig liknelse, på flera sätt. Framförallt då vädret faktiskt inte är normalt. Enligt pappa var den senaste riktiga, sammanhängande vintern (dvs temperatur konstant under nollan och med ett snötäcke som ligger kvar) i (södra) Värmland vintern 1986-87. Trettioett år sedan. 

Det faktumet gör ont att tänka på. 

I min framtida yrkesroll ska jag bidra till att motverka klimatförändringarna. Fram till dess kommer jag fortsätta min strävan att leva så hållbart som möjligt och försöka använda min konsumentmakt. Det finns inget annat alternativ. Och jag är tack och lov inte ensam.