Två bretonska godbitar

Jag misstänker att det redan har framgått här på bloggen att Bretagne är fylld av bildsköna platser och omgivningar, men för att verkligen försäkra er om det tänkte jag nu visa upp växtligheten och arkitekturen lite extra:

Om det finns syrener i varje trädgård i Sverige, är Bretagnes motsvarighet hortensian. Även nu när den börjat vissna är den väldigt vacker att beskåda.

Gång-, spring- och cykelvägen jag hittade i Combrit har förut varit en järnväg och sträcker sig därför ganska lång, med lövträd som en tunnelliknande allé runtom. Underbart.

Här kan man vila!

Längs med Combrits strandpromenad svämmar det över av björnbärssnår och ormbunkar och i kombination med ljudet från vågorna, den salta doften, havsutsikten och sand mellan tårna känner jag lite såhär:

Sen finns det ju fler coola växter och träd som vi delvis har i Sverige men inte i lika stor mängd:

Murgröna

Järnek

Cypress

Majs

Kastanj

Pinje

Albizia

 Och arkitekturen! Att hus kan vara pittoreska utan att vara av trä har jag fått lära mig nu.

 Quimper

Merdrignac

Någon by vi passerade med buss. Passar ju för en Rödluva eller sju dvärgar. 

Ja ni fattar. Det är fint här. Även människorna är fina och omtänksamma <3 Nu snyter sig och nyser dock var och varannan person, så jag försöker undvika kroppskontakt även om det är många jag egentligen vill krama. 

Kram och à bientôt!

Salon Vert

I onsdags morse var det att stiga upp strax efter fyra för klockan fem avgick bussen som skulle ta oss (mig och min klass + en annan klass + lärare) till Salon vert, en sorts trädgårds/skogs/landskapsmässa utanför Paris. Fem timmar tog resan, inklusive träsmak, stela nackar, krypande kyla, kakfrukost och kisspaus. Väl framme fick alla varsin kasse med lunchmatsäck, sen var vi tvungna att stå i kö i typ en timme för att komma in på själva mässan. Det var ett stort och fint område vi hamnade på, närmare bestämt en slottspark, och kylan var ett minne blott. Utställarna var många och varierade, det fanns alltifrån maskiner och traktorfordon, till stenplattor och grus, till blommor och träd. I min klass hade var och en i uppgift att välja en maskin från någon av montrarna och sen ta reda på mer om denna. För mig blev valet enkelt, jag råkades vid en utställare som talade svenska! 

Fram tills klockan fyra gick vi runt i parken. Det samlades broschyrer, kepsar, solglasögon och pennor, klämdes på konstiga apparater, röktes, dracks öl, svettades. Sen väntade en lång busstur igen, denna gång bastuvarm till en början. Tillsammans med doften av fotsvett och chips med kycklingsmak (?!) framkallade detta en aning illamående. Tur att det finns AC. 

Eftersom den mesta av min tid går åt till att vara i skolan, vore det kanske rimligt att berätta hur "en vanlig vecka" ser ut, med lektioner, schema etc.  Men innan det sker behöver jag få lite bättre koll på vad en vanlig vecka innebär! Denna veckan till exempel, var hela skolan på bio på tisdagskvällen, dagen därpå var det Salon vert, och förra onsdagen var det "fête sportive" hela förmiddagen. Det verkar vara minst en schemabrytande aktivitet per vecka. Och från och med nästa måndag, ända till höstlovet som börjar den 20e oktober, kommer jag vara i en annan klass eftersom min klass är upptagen med en massa prov jag inte är involverad i. Vi får se hur det går. Trevlig fredag!

Far och haricots verts

Att den franska frukosten (vitt bröd, sötad yoghurt och marmelad) inte skulle falla fröken Magdalena i smaken visste jag ju redan innan jag kom hit. Jag förstod också att den vegetariska maten som skulle erbjudas i de flesta fallen skulle vara lakto-ovo-vegetarisk. Såhär tre veckor in i terminen kan jag med viss bitterhet inte annat än bekräfta detta.

Men trots att fransoser må ha mycket att lära vad gäller frukostvanor och växtbaserad mat, finns det såklart många godsaker man inte kan låta bli att uppskatta. I Bretagne är far de Breton, crêpes, galette de blé noir, blinis au sarrasin och Kouign amman några av specialiteterna, varav de fyra första jag har prövat. Jag åt så långsamt jag kunde...

Far de Breton

Crêpes

Galette

Blinier

Kouign Amman

Förra helgen i Combrit lagade Virginie bovetegaletter, crêpes och blinier. Det fiffiga med galetterna är att de enda ingredienserna är bovetemjöl, vatten och salt, och som fyllning kan man ju ha precis vad man vill.

Ej att förglömma éclair au chocolat, kanske inte typiskt för Bretagne, men för la France. Njutning.

Och såklart baguette, som jag lite symboliskt gick och köpte bara för att.

Som jag nämnde i förra inlägget, används skörden från gymnasiets trädgård i skolköket. På menyn finns märkningar vid varje rätt som talar om varifrån råvarorna kommer, om de är ekologiskt och/eller lokalt odlade osv. Vid varje måltid serveras berg med färsk, saftig frukt som man kan plocka  på sig, och utöver det finns det oftast någon god sallad. Alternativt haricots verts eller zucchini. Blir jag någon gång sjuk under året lär det inte bero på vitaminbrist, iallafall!

"Istället för att låta färdigmat rädda middagen kan du låta mig komma till undsättning" var mitt budskap till Virginie under en lite mer diffus formulering när vi för tredje gången åt helfabrikat-pizza (som i och för sig var förvånansvärt god). Jag känner mig lite understimulerad som har gått från att laga mat nästan varje dag under sommarlovet, till att göra det en gång på fjorton dagar. Jag tror att hon förstod. Men ikväll blev det rester. Familjemiddag i Frankrike är verkligen kvällen. 
Nu ska jag packa väskan och sen SOVA. Bonne nuit.

Vi passa aldrig på att fota sorgerna längs vägen

Mitt normaltillstånd den här veckan har varit:

• Orolig (för att Virginie och skolpersonalen ska tycka att jag är krävande eller oansvarig, för att de andra eleverna ska tycka att jag är konstig, för att de jag umgås med ska tycka att jag är efterhängsen, och så vidare)

• Trött (beror troligtvis på ovanstående)

• Hungrig (beror troligtvis också på ovanstående)

Jag gissar att jag är ganska normal som känner såhär. Jag hade inte väntat mig att livet som utbytesstudent bara skulle vara enkelt heller. 

Hursomhelst. Här kommer några bilder som inte riktigt rimmar med min sinnesstämning:

I söndags var jag med Virginie och Aurianne i Pont l'Abbe och gick in i den enda öppna butiken. Där såldes Bretonska specialiteter, bland annat dessa fina förpackningarna med bovetemjöl. Min nya favorit. Älskar bovetegaletter! 

"Savannen". Fotade lite i skolans trädgård i måndags. Bortsett från ljudet från motorvägen, hörs bara gräshoppor och humlornas surr. Rofylld tillflyktsplats, med andra ord. 

Insektsvänligt.

Päronträd. Har jag sagt att råvarorna som används i skolköket delvis är odlade på plats? Tummen upp. 

Intill trädgården finns en liten skogsglänta. Inte alls fel enligt mig. 

Några ljusglimtar har ändå infunnit sig, och de har ju en tendens att värdesättas högre ju färre de är. Till exempel har jag gjort framsteg i namnkunnande; nu kan jag namnet på alla i klassen plus några till. Bara personalen kvar. Puh! 

Under den långa utomhuslektionen i torsdags, tog jag en spade och grävde en grop. Ja inte på måfå förstås, utan enligt anvisningar från läraren. Inte visste jag att grävande kan fungera som terapi. 

På fredagsförmiddagen hade jag min första engelsklektion. Som mer liknade en fransklektion. Nu känns det på något sätt som att jag är på samma nivå som killarna i min klass. Om deras fördelar är att de har manligt kön och talar franska, är mina att jag är i överläge när det gäller NO-ämnen och engelska. 

Efter engelskan körde jag traktor för första gången. Trodde det skulle vara skitsvårt, men det är ju tusen gånger lättare än att köra bil! Ingen broms eller koppling att tänka på, bara gasa, backa och stanna typ. 

Att det är mobilförbud på lektionerna tycker jag är bra, men att man inte ens får använda den utanför klassrummen kan bli lite krångligt när man behöver kommunicera via mobilen för att hitta personen man vill käka lunch med. Det såg ut som att jag fick äta lunch själv i fredags, men ett par gulliga människor från commerce animalerie såg de tomma stolarna vid mitt bord och gjorde mig sällskap. Det visade sig att de gillar att sjunga och umgås med vegetarianer. Jag är hoppfull. 

Veckan

Hoplahej vad en vecka går snabbt! Den första hela skolveckan och nu är jag i Combrit igen. Combrit, eller Sainte-Marine som det också kallas om jag har förstått rätt, är en ort nära Quimper och havet där  jag bor om helgerna.

Första gången jag kom hit var alltså förra lördagen. Här kommer en liten sammanfattning om vad  som hänt sedan dess:

Lördag. Jag, Aurienne och Virginie besökte kärnan av Sainte-Marine, där turister, båtar, marina affärer och caféer samsas längs kullerstensgator och en hamn. Vi tog båten över till tvillingbyn Bénodet där vi strosade runt och njöt av utsikten.

Söndag. Snörde på mig gympadojor och gick ut för att utforska området kring huset. Hittade en fin, bilfri grusväg kantad av lövträd och några hus här och där. På eftermiddagen tog Virginie och Aurienne med mig till Combrits strandpromenad som imponerade med vackra vyer, sedan till ett bakluckeloppis som imponerade med ynkliga priser. Titta vad som blev mitt för tolv euro!

Den perfekta jeansjackan, barnböcker från 30-talet (språkinlärning) och nästan lika gamla vykort, vissa med frimärke, text och stämpel! De tre illustrerade tidningarna från 1910 ska jag använda som tavlor och att klä in lådor och askar med. Hade jag kunnat så hade jag stannat och pratat med kvinnan som sålde tidningarna och vykorten (vilket bara är en bråkdel av hela hennes utbud) och frågat hur hon fått tag på denna skatt. Hade jag haft större väskor hade jag troligen köpt alltihop... 

Måndag. Tillbaka i Merdrignac och internatet. Det blev mjukstart med endast med endast två lektioner, men man måste vara i klassrummet under inställda lektioner vilket kan bli ganska långtråkigt. Meningen är väl att man ska plugga, men det är svårt när de flesta andra i klassen gör allt utom att plugga. Det blir kanske bättre när vi får mer att göra i skolan.

Tisdag. Det var visst idag vi skulle till en ö. Med vi menar jag min klass, några förstaårsklasser och några lärare. Ön heter île de Bréhat.

För att ta oss dit åkte vi buss i två timmar, sen båt med guide.

Anna. 

Sen var vi i detta stekheta paradis hela dagen. Jag + två killar från klassen + två lärare hjälptes åt att skära upp och smöra typ hundrafemton baguetter som skulle vara en del av picniclunchen, vilket jag var mycket nöjd med, alternativet hade varit att spela fotboll... och det är ju så mycket enklare att kommunicera när man utför praktiska saker. 

När alla hade ätit delades vi in i lag om ca tio personer. Jag och Anna var ledare för det grå laget. Vi promenerade på den kuperade ön...

Stannade och vilade i skuggan ibland...

Och utförde halvhjärtat några uppdrag, typ dragkamp, frågesport och kasta prick.

De flesta av oss lämnade Île de Bréhat med rödbrända näsor och hungriga magar.

Jag var inget undantag. 

Sen väntade middag, duschen och sängen.

Onsdag. Vi hade vanliga lektioner på förmiddagen, men efter lunch åkte samma klasser som på tisdagen en timmes bussfärd till en aktivitetsby, Site de Trémelin. I tre timmar skulle vi ägna oss åt tre olika aktiviteter. Vi delades in i grupper och min grupp började med Escalad d'arbre.

När jag stod på marken och tittade upp mot linbanorna, gångbroarna och näten var jag mer rädd än när jag väl var däruppe bland trädkronorna. För att komma någon vart behövde man koncentrera sig på de olika säkerhetsfunktionerna vilket delvis gjorde att jag glömde hur läskigt det var.

Min andra timme innebar promenad runt en sjö. Jag, Anna och två förstaårskullar tog täten och jag kände mig delvis delaktig i konversationen eftersom den handlade om musik. Beachvolley är ju inte alls min grej, speciellt inte när ett av lagen har en högljud person (gissa kön) som skriker efter uppmärksamhet. Men jag fick åtminstone lufta mina svettiga fötter den tredje timmen. 

Torsdag. Varje torsdagsförmiddag har halva klassen en tretimmars lång praktisk lektion då man på olika sätt "underhåller landskapet". Förutom Aménagement paysager, linjen min klass tillhör, finns en odlingslinje, en floristlinje och en linje för smådjurshandel. 

Efter lunch var det matte. De naturorienterande ämnena är jämförbara med vad jag läste i nian-ettan, men å andra sidan är de övriga teoretiska ämnena svåra på grund av språket. 

Fredag. Det kändes inte som om jag gjorde något i skolan, flera lektioner var inställda och vi slutade redan 15.10. Desto mer tid att plugga franska! Det, träna och dammsuga rummet hann jag göra innan vi packade bilen och åkte hit till Combrit. Här finns förresten ett stort "Super U", en stormarknad jämförbar med ica maxi, som har både havregryn och Wasa knäcke. 

Lördag. Idag är en sådan där regnig och händelselös dag, men ikväll hoppas jag att jag äntligen får laga mat! Det har jag längtat efter. något mer jag längtar efter är att sjunga, och att spela keltisk folkmusik. Jag behöver rensa öronen från all kommersiell musik som jag har blivit överöst med senaste tiden. Men en sak i taget. Hej så länge.